Slocknad vulkan

Kroppen var trött och stel, knäna var visserligen glada över alla rörelse men också lite ömma och framförallt trötta.
Döttrarna och jag gick till Stallmästargården och åt lite sen lunch, mycket god svampsoppa! Talade om nästa tävling, anmäla oss till vårruset nästa år? 5 km klarade jag ju nu. Kanske får jag bättre tid nästa gång?

Sen tog jag mig hem till lägenheten och stöp i säng. Sov i åtskilliga timmar, upp och ut för lite middag. Hamnade på afrikanskt hak, åt med händerna medan den pumpande dansmusiken ökades upp mer och mer, folk strömmade till. Laddade upp för nattens dans och lek.. Jag stapplade hemåt, sååå trött. Jisses vad det tog på mig, detta topplopp. Jag la mig direkt, läste en stund tills jag inte kunde fästa blicken på pappret, drog på back on track knäskydd (infraröd värme på knäna, alltid bra när de blivit utmattade eller känns stumma stela etc)
Somnade in och sov lääänge.

Det känns bra, är nöjd, har ätit frukost och nu lite inre jobb.
En ny dag i paradiset 🙂

Topploppet – check!

Jag kände ett motstånd och huvudet kokade lite. Ville inte gå det där topploppet som jag hade framför mig. Jag hade inte tränat nåt på ett par veckor, varit sjuk och legat lågt. Pga knäna så har jag undvikit promenader, och jag som alltid älskat att gå.Men nu var det ett tag sen. Så jag varken kände mig eller var i form. Ella hade anmält hela sitt lag och jag var en av deltagarna.. Hon sa” jamen kom till Haga iaf och ät picknick med oss”. Och väl där, så kändes huvudet bra igen och vädret var underbart, det var framdukat, upplagt, röda matten utrullad.. kort sagt, topploppet låg framför mig och hur svårt kan det va att gå 5 km? Knäna kändes ganska okej och jag tänkte gå själv, i min egen takt. Skulle det börja värka eller smärta i knäna, ja då fick jag avbryta och gå tillbaka. inte värre än så.

jag gick iväg i en lagom takt och den takten höll jag hela sträckan. Jag tog bit för bit, km för km. Ella lämnade med sin spelare och efter ett tag började jag lyssna på den ljudbok hon föreslagit och talat om tidigare. Den var himla intressant och inspirerande. Återkommer till den, när jag vet vad den heter och har lyssnat på hela. plus praktiserat övningarna ett tag.

Målgång efter 63.52 min, armarna i vädret. I DID IT. YEAH!!
Tack Ella för att du stöttade mig när motståndet slog till, så att jag gjorde det jag hade satt upp som mål: gå topploppet. Utan din hjälp hade jag legat kvar på sofflocket och suckat och haft dåligt samvete och känt mig lite misslyckad. Tack vare dig känner jag mig istället väldigt nöjd och tillfreds med mig själv 🙂